2014-08-07

BLOGGPAUS

Therese Lundin - Finnmarksvidda

Tillbaka efter en lång bloggpaus. Åter med pennan i handen efter kanske min längsta period utan skrivande någonsin. Så många ord som fyller mitt inre, ivrigt väntandes på att lämna minnets överfulla fack för att se världens ljus. Jag har så otroligt mycket att berätta, så många vackra ögonblick att dela. Men samtidigt så många intryck att smälta. Det tar sin tid. Måste få göra det.

Tillbaka till rutiner, vardag. Det svåraste att lämna bakom sig och förtränga när man äntligen åker iväg. Det svåraste att återgå till när verkligheten åter gör sig påmind. Jag ser alla bilder framför mig. De som finns sparade både djupt inuti och de som faktiskt existerar i form av fotografier. En varm sommar har det varit. Vi har beklagat oss över att fisket inte har varit optimalt. Det har det heller inte, ur många olika aspekter. Men ändå vet jag. Att detta har varit den alla bästa fiskesommaren någonsin. Jag ser det i bilderna. På lyckan som speglas i våra ögon. På glädjen som lyser igenom. På hur svårt det har varit att försöka lämna allt bakom mig, inse att tiden går alldeles för snabbt när man njuter till fullo av varenda sekund. Dessa sekunder som är det mest värdefulla jag har.

Samma sak vartenda år. Efter hemkomsten blir känslan av att vara så bortskämd otroligt påtaglig. Jag älskar det enkla livet. Men inser någonstans att jag lever ett liv i nästan överflödig lyx. Missförstå mig inte. Det är jag oändligt tacksam över. Men det är egentligen få saker som man verkligen behöver. Just nu uppskattar jag varenda liten sak. Som känslan av rinnande, varmt vatten mot min hud. Enkelheten i att ha ett kylskåp att förvara matvaror i. Ett badrum. En tvättmaskin. En skön, nybäddad säng. Att kunna värma och laga mat. Sådana småsaker som vi ofta tar för givet. Som jag just nu uppskattar oändligt. Men som jag egentligen inte behöver. Inte för att överleva.

Att bara resa iväg nästan planlöst. Den omfamnande närheten till naturen. Det gör någonting med mig. Jag förändras. Blir kanske en bättre version av mig själv. När innebörden av lyx omformas till de mest grundläggande saker, det är då jag trivs som alla bäst. Tillåter mig att njuta till fullo. Det enkla livet, ja. Mer av det innebär mer uppskattning av livet totalt.

Jag ville bara skriva några rader. Berätta att jag finns och att det kommer mer. Inom en snar framtid. Skrivandet har absolut inte lämnat mig. Tvärt om, har jag kanske mer ord än någonsin i minnets skafferi. Det är så vackert. Det som snurrar där inne. Jag vill så gärna dela det med er. Jag hoppas att ni vill följa med på min resa.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar