TORRFLUGEFISKET FÖR MIG

Den där nästan kvävande känslan igen. Jag vrider mig ett varv i sovsäcken. Andetagen är tunga av fuktig luft. Termometern visar +30 grader.  En typisk sommarmorgon i en Kabe från -75. Men snart förvandlas tunga ögonlock  till pigga blickar. Ett djupt andetag insups av den friska luften som möter mig vid dörröppningen. Morgonkaffet avnjuts i kåsa, kokat över Trangiat. Att alla världens smakupplevelser verkligen förstärks till det yttersta när man är ute är en gåta, dock ändå ett faktum. Jag blundar och hör vattnet forsa fram tungt i bakgrunden, jag öppnar mina ögon och beskådar den älv som en gång i tiden fick mig att för första gången lyfta ett flugfiskespö. Lyckan sprider sig inombords och jag avfärdar ett omisskännligt leende mot min bordskamrat. Han nickar medgivande.

 
 Förberedelserna färdigställs och snart påbörjar vi vår vandring mot en relativt nyfunnen favoritplats. Ett brett och lugnflytande sel som delar sig i två fåror av den ö som finns i mitten. Fåran som vi fiskar avslutas i en stenig, hård fors nedströms. Uppströms en ganska snabbrinnande blank nacke. Sådana här platser kan få mig närmast lyrisk. Redan vid vårt första besök anade vi att möjligheterna till riktigt bra fiske var stora. Botten är grusig varvat med stora stenblock och det är långgrunt och förhållandevis enkelt att vada, om man bortser från den kraftiga strömmen. Här simmar både vild harr och öring med hög medelstorlek, har vi fått erfara. Men den är otroligt skygg. Ofta får man bara en, om man har tur kanske två, chanser till utlägg. En ultimat utmaning under utomordentliga förutsättningar - det är torrflugefiskets största charm enligt mig!

Medan vi sätter ihop våra spön spanar vi noggrant efter minsta tecken på vak. Det är midsommar och kläckningarna har startat. Ännu är det varmt och blåsigt, men längre fram mot kvällen förutspår vi färgsprakande vakfester och torrflugefiske från sin främsta sida. Vattenståndet är helt annorlunda jämfört med sist vi besökte platsen. Allt blir omvärderat, omprövat, analyserat på nytt. Ståndplatser kartläggs, insekter studeras, flugaskarna öppnas och dagens flugval diskuteras. Kameran åker snart fram och jag lyckas fånga en utomordentligt vacker slända stolt poserandes precis vid strandkanten. Ja, fisket är onekligen så mycket mer än att bara fiska.

Jag slår mig ner på ett klippblock och beskådar den vy som möter mitt öga. Sällan är väl livet mer perfekt än så här. Här har jag allt jag behöver. Här har jag oändligt med kärlek, oändligt med tid och oändligt med intryck som gör mig lycklig. Omringad av livets goda, av skratt och gemenskap, av glädje och rekreation. Denna känsla når mig alltid när jag är ute och det är den som jag tveklöst strävar efter.

Första steget ner i vattnet är alltid magiskt. Trycket mot benen, kylan och gruset under mina fötter. Försiktigt för att inte skrämma, men kanske lite för ivrigt då ett fint vak skådats en bit bort. Ganska snart får vi uppleva ett fiske bortom denna värld. När allting överensstämmer. Vak, kast, flugval, presentation, flyt, analys, hugg, mothugg och landning. Euforin strömmar över mig som forsen bortom nacken. Jag känner för att skrika ett ljudligt Ronja Rövardottervrål som ekar mellan bergen men jag låter bli och försöker istället att behålla fokus.

Kvällen är evig, tidens tickande har stannat upp. Bara för mig. Bara här och nu. Det är här jag känner mig som mest levande, det här är mitt liv. Det finns inte nog med ord i världen för att beskriva vad torrflugefisket är för mig. Det rymmer verkligen allt som gör mig lycklig - det är omöjligt att inte älska.