De senaste veckornas sena kvällstimmar har varit helt fantastiska. En helt ny värld har vaknat till liv och det är underbart att se förändringarna som sker för var dag som passerar. Trädens små knoppar som förvandlas till fulländande löv, fågelsången som ekar allt högre mellan bergstopparna och den tidigare gråbeiga världen som sakta övergår i alltmer klara nyanser av grönt.
När man får bevittna den rödfärgade solnedgången bakom bergen över ett helt spegelblankt vatten är det omöjligt att inte bli helt hänförd. Åter naturens osynliga händer som får mig i sitt fasta grepp, vattnets röst som viskar och lockar. En förtrollande kraft som jag är oförmögen att motstå. Men så får jag också uppleva magin. Sjön som fylls av vakringar, gäddorna som hungrigt jagar i vasskanten. Ett tiotal svanar som skrikande passerar över mitt huvud för att slutligen ta sikte på en närbelägen vik. Grodorna grymtar, storspovarna spatserar spelande omkring på de nyplöjda åkrarna, fjädermyggen svärmar mot en klarblå himmel. Värmen har anlänt, och med den även våren och alla dess omisskännliga tecken.
Är det någonting som jag inser mer och mer för var dag som passerar så är det hur otroligt värdefullt det är att ha allt detta så nära. Det är det första jag ser på morgonen och det sista jag blickar ut över innan jag sluter mina ögon för natten. Lyckan i naturens magi finns precis här, precis just nu.
Vackert! Men det är en konst att kunna stanna upp och vara här, just nu, och njuta av stunden. Alltför lätt att vara kvar i tankar på vad som varit eller vad som komma skall och liksom glömma det där nuet :)
SvaraRadera