MIDSOMMARFIRANDE, SNÖSTORM & VACKRA ÖRINGAR I SORSELE

Direkt när arbetsdagen var slut på torsdag eftermiddag stod den nyinförskaffade husvagnen packad och redo att ta oss ut på nya äventyr. Den omisskännliga längtan efter årets första prickförsedda krigare bäddade in både kropp och själ i en virvlande dimma. Nu var vinterns långa period äntligen till ända och sommarens fiske stod precis framför oss och tycktes otåligt invänta vår framfart. Det resulterade snart i ett stopp efter vägen i vackra Vindelälven. Vattenståndet var tyvärr fortfarande väldigt högt, men platsen som har kommit att bli ett litet smultronställe sviker oss sällan och några fina harrar fick syna ytan. Kosan styrdes därefter vidare mot Sorsele för en god natts sömn.



Efter ett mycket trevligt bemötande hos Ulrik och Håkan på Fiskecentrum stod vi redo att anta nya utmaningar i form av för oss ännu ofiskade vatten. Midsommarfirandet spenderades sittande i flytring i hopp om att försöka lura några av tjärnens otroligt vackra öringar till ytan. Trots den påtagliga kylan och avsaknaden av insektsliv så gick fisket förvånansvärt bra. Sista passet för kvällen fiskades dock i snöstorm vilket sannerligen var en annorlunda och oväntad avslutning på en midsommarafton.







Under lördagen åkte vi mot Övre Juktådalen för att fortsätta vår upptäcksresa efter nya vatten. Våra redan höga förväntningar infriades med råge i en fantastiskt fin öringsjö. Regnet låg mer eller mindre över oss största delen av dagen, men en massiv kläckning hade ägt rum och vattenytan var i princip heltäckt av sländor. Fascinerade beskådade vi från land när vakfesten tog sin början innan vi lyriska av öringfeber paddlade ut med flytringarna. Matöverflödet gjorde fisken väldigt selektiv men Michael kunde snart locka en fin kilosfisk till sin fluga.







Frusna klev vi upp på land för en välbehövlig värmande paus vid elden som Oskar hade satt igång. Regnet hade avtagit något och några solstrålar lyckades leta sig igenom det tjocka molntäcket. Sporadiska vak fyllde vattenytan som blev allt blankare. Elden knastrade i bakgrunden och fiskehistorier och erfarenheter delades. Det var då som jag så tydligt fick återuppleva den där underbara känslan. Känslan av att kunna ta ett djupt andetag och insupa sådan lycka och glädje över möjligheten att få vara just precis här. Att kunna njuta av nuet i all sin prakt och bara koppla bort allt annat överflödigt. Det där andetaget som jag längtar efter allra störst under långa, kylslagna vinterdagar och som jag med säkerhet vet återkommer efter några dagar ute i skog och mark. En så stark påminnelse om varför jag älskar fisket och allt som hör till.







Andra fiskevändan fick även jag se ett flertal öringar stiga till ytan efter min fluga. Återigen kom jag på mig själv med att förundras över hur overkligt vackra de är. För att inte tala om styrkan. Riktiga kraftpaket för sin storlek och armen var redan rejält trött när dagens sista och för mig största fisk valde att kliva på. Efter en adrenalinfylld drillning fick jag så äran att beskåda dess skönhet. Ett optimalt avslut på fiskedagen. Tillbaka på land upptäckte vi frost på spötuberna och temperaturmätaren i bilen visade på någon minusgrad. Då är det skönt att kunna återvända till en husvagn som blir varm snabbt och inte behöver värmas upp med värmeljus...





Söndag och vi tackade för oss och åkte tillbaka mot Sorsele för flytringsfiske efter harr. Tröttheten smög sig sakteligen på efter en fiskehelg med många sena nätter och med en stundande arbetsvecka i bakhuvudet. Men vi gav det några timmar. Vattnet var riktigt fint och helt klart, så på många ställen kunde man urskilja bottenstrukturen nedanför. En fin harr blev dagens fångst men den lilla tid vi hann spendera där hann förmodligen inte göra fisket rättvisa.

Det tar alltid emot lite att påbörja resan hem, när lugnet precis har hunnit sprida sig i kroppen. Men vetskapen om att det blir ett kärt återseende redan till helgen gör det hela betydligt lättare. Nu är det enbart öringar i hjärnan, i drömmarna och överallt. Ibland önskar jag att man bara kunde pausa tiden och låta det vara fiskesommar för alltid! Men någonstans i bakhuvudet är jag också så väl medveten om att det är längtan efter att ta vara på varenda sekund som får mig att njuta till fullo.