TANKAR OM ORD OCH SKRIVANDETS KRAFT

Snart står vi där igen och skakar våra flugor torra i takt med forsens brus ♥

Jag har alltid skrivit. Så länge jag kan minnas. Jag kommer så väl ihåg när jag som sjuåring bestämde mig för att skriva min allra första riktiga bok. Den blev aldrig helt färdig, men över hundra handskrivna sidor bvar slutresultatet. Ute i vårt förråd ligger det ett otal fullskrivna böcker som rymmer allt från tankar och funderingar till berättelser, noveller och faktiskt till och med några diktsamlingar. Att få uttrycka sig i ord är någonting väldigt värdefullt för mig. Någonting som jag aldrig skulle vilja vara utan. Det får mig att må bra och fungerar som en slags terapi oavsett vilka ord som visar sig när jag väl börjar skriva.

Att starta denna blogg var ett stort steg för mig. Jag har alltid haft svårt att dela med mig av mina texter, trots att folk runt omkring mig har hävdat att det definitivt är någonting som jag borde fortsätta med. Men att visa mina tankar för alla er där ute har känts som att blottlägga en del av mig själv, och jag har inte riktigt varit redo.
Tack vare några helt fantastiska personer som verkligen trodde på min förmåga, så valde jag ändå till sist att börja skriva offentligt. Någonting som jag aldrig har ångrat. I och med fisket så kände jag slutligen att jag hade funnit rätt forum och form att uttrycka mig i. Nu för tiden är det till stor del era kommentarer som driver mig framåt, även om jag alltid främst kommer att skriva för min egen skull.

Fullständigt omöjligt att inte älska ♥

När jag hade min tävling om Looplinan så bad jag er läsare uttrycka vad ni önskade läsa mer om, samt vad ni har uppskattat att läsa om hittills i bloggen. Svaren var förvånansvärt nog relativt lika varandra. De allra flesta tyckte att jag skulle fortsätta precis som tidigare, men gillade mest mina inlägg om torrflugefisket och miljö- och känsloskildringarna. Det är tveklöst det som jag själv allra helst skriver om, så att ni uppskattar det gör mig verkligen glad ändå in i själen. Mer sådant kommer självklart!

Men det var även några av er som beskrev andra önskemål, vilket även det är trevligt och egentligen själva anledningen till att jag ställde frågan från första början. Jag ska ta mig tid att svara er mer utförligt i ett kommande blogginlägg.

Men just nu vill jag bara tacka er som bidrog med fina kommentarer. Jag blir lika glad för vartenda avtryck som ni lämnar - helt rörd av hur goa ni är! Att drömma sig bort till en långsamtrinnande forsnacke med perfekta öringvak som bryter ytan under en evigt ljus sommarnatt i fjällvärldens storslagna natur - det gör en annars oändligt långsam vinter uthärdlig. Att inte få uttrycka de känslorna i ord när allt känns som mest långt borta, vore helt otänkbart för mig. Då är det den starka längtan som driver min penna ♥