Häromdagen kom den. Nattfrosten. Morgondimman som viskade mitt namn. Knastrande gräs under mina fötter och gnistrande vattendroppar likt kristaller utplacerade bland naturens växtlighet. I en helt avstannad dimbunden värld fanns bara jag och allt som mötte ögat. För vackert för att inte låta sig fångas. Några få minuter, innan soluppgångens framfart långsamt skulle värma allt till liv igen. Ögonblick av en första morgon i senhöstens tecken.
[...] överallt, vilket går att urskilja i mina blogginlägg ”Med hösten i antågande”, ”Ögonblick av en morgon i senhöstens tecken” och ”Medan ängarna fortfarande var [...]
SvaraRadera