FLYTRINGSFISKE I SORSELE

Så nära. Så levande. Så ett med allt runt omkring. Med kylan som omsluter mina ben. Långsamma, försiktiga rörelser för att inte skrämma. Fascinationen över vattnet, över livet djupt nedanför. Ingenting som kan störa min uppmärksamhet. Det är bara jag. Vi.
   Ett spö i min hand och förmånen att segla vidare precis dit tanken för tillfället tar mig. Ofta glömmer jag allt annat för en stund och betraktar min omgivning. Här sitter jag. Som en liten prick på en obefintlig kartbild över en bortglömd sjö långt in bland hundraåriga skogar. Tiden existerar inte längre. Alla klockor har stannat. För tid, vad är det? Ett påfund som man ibland bara vill glömma för en sekund. När man behöver andas ut, bara vara, bara sitta i en flytring och sväva över en spegelblank yta medan dagen blir till kväll och kvällen blir till natt för att bli tidig morgon och sedan åter övergå till ytterligare en ny dag.

Så tickar klockan tyst i mitt öra igen. Påminner om ytterligare en anledning till varför jag befinner mig just här, just nu. Vakringar i ögonvrån. Jag lyfter mitt spö med en nästan automatisk rörelse. Stilla vatten och jag är medveten om att jag enbart har ett kast till mitt förfogande. Ofelbar precision. Eller magplask. Egentligen är det oväsentligt. Men samtidigt brinner mitt inre av nyfikenhet, utmaningen i att lyckas överlista de skygga öringarna får det att rysa i kroppen av spänning. Ett djupt andetag.

Öringar så vackra att hjärtat slår dubbelslag och det är svårt att hejda leendet som sprider sig på mina läppar. När du så åter försvinner ur min hand och återgår till ditt rätta element så har jag bara ett enda ord som envetet snurrar på repeat i min hjärna. Perfektion. I min värld.

Missa inte min tävling där du kan vinna en Fiskedagbok!
» TÄVLA HÄR