En glimt av mitt Paradis
Natten var fuktig och kylslagen. Mina
andetag förvandlades till vita pustar medan jag långsamt vandrade nedför
den välbekanta stigen. Här hade mina fotsteg lagt sina avtryck många
gånger tidigare och det sista besöket låg förhoppningsvis först i en
avlägsen framtid.
Jag kunde urskilja det redan på håll. Det
välbekanta och ack så underbara ljudet av forsens brus. Jag log för mig
själv och blickade ut över det dimbundna landskapet. Borta i fjärran
seglade en fågel med utbredda vingar i jakt på nästa byte och mellan de
bastanta träden kunde jag skymta det blanka vattnet som skyndade förbi.
Detta var den plats som under en lång tid hade skänkt mig mer ro än vad
jag någonsin hade kunnat drömma om. Detta var den plats som vid ett
första ögonkast vann mitt hjärta. Det var många år sedan nu, men jag
minns det som i går. En evig förälskelse som har fått mig att återvända
hit år efter år.
Jag färdas genom minnets överfulla skafferi och
förnimmer händelser som nästintill är för vackra för att lyckas
återspegla. Här har jag sett trädens knoppar samstämmigt samlas i en
enad symfoni. Här har jag sett vårens första blomster sakta öppna sina
nyvakna ögon och slå ut i ett hav av regnbågens alla färger. Här har jag
upplevt hur naturens skönhet för ett ögonblick kan få en att förtränga
alla världens problem.
Väl framme sätter jag mig ned vid vattenkanten och beskådar det
spegelblanka ytan. Dova vak bryter tystnaden med jämna mellanrum, i
övrigt hörs inte ett ljud. Även om många platser har satt spår i mitt
hjärta så sägs det att den första kärleken är speciell. Min kärlek är
kravlös och utan förlorare. Den skänker ro och ett inre lugn som jag
aldrig tidigare har upplevt. Ett lyckorus färdas genom min kropp och jag
tänker för mig själv, att det är här som jag verkligen hör hemma.
Therese Lundin
therese@fiskenyheter.se
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar