INTERVJUAD AV GUNNAR WESTRIN

Att bli utvald till december månads fiskeprofil och därmed få bli intervjuad av Gunnar Westrin känns väldigt ärofyllt! Gunnar är en person som har givit mig mycket inspiration ändå sedan barnsben, både via skrivandet och hans aldrig sinande engagemang för vår natur. Nu finns intervjun med mig uppe på NSD:s hemsida/Gunnars blogg och ni kan läsa den här:

>> Intervju med Flicksländan <<

Själv tycker jag att det var en otroligt rolig intervju med många intressanta frågeställningar. Jag hoppas att ni finner det läsvärt!

FRÅN HÖSTMÖRKER TILL VINTERVITT

Kära öringbäck, en av de finaste små platser som jag vet...

Så är det dags för en tid som är ny. Då den färgsprakande höstens konturer börjar bli diffusa och de första snöflingorna stillsamt dalar mot marken. Frostbeklädda ängar med iskristaller som gnistrar i morgontimmens tidiga ljus vittnar om en värld som långsamt avstannar. Kylslagna nätter med månljuset som lyser upp i mörkret och en himmel så stjärnklar att hur jag än räknar så är tycks de vara oändligt många. Inom kort en slöja av vitt som gömmer den grönska som en gång var. Som lämnar plats för nya fotspår, nya stigar att vandra.

Öringlek. Visst går det att urskilja konturerna av någonting nytt som skapas...

En höst med änglarnas dans på vidderna. De som svärtade sina skira, vitskimrande klänningar i sot för att kunna skriva sagor med förtrollande ord och obeskrivbar passion. En liten låga som försiktigt tändes i allt det mörka och ur dess sken kunde jag långsamt återfinna den verklighet som jag en gång betecknade som min. Jag fick åter tillfälle att ödmjukt bevittna det vackra i porlande vattendrag, solens värmande strålar och vindens smekning mot min rödrosiga kind. Jag valde att se. Jag valde en väg. Där ingenting är omöjligt och där lyckan är min. Rätt väg.

Så kom du som en räddare i nöden. Stolt ridandes vägen fram medan röda mattor rullades ut i evighetslånga rader och små vingbeprydda varelser spelade de vackraste melodier som bakgrundsmarsch. Hela världen stannade upp för att beskåda den återförening som under en blandning av tårar och obeskrivbar glädje kom att bli den lyckligaste stunden i mitt liv. Som ett uppvaknande från den kyliga dvala som betecknats som vardag under en alltför lång tid. Med din uppenbarelse kom glädjen och ur en värld i gråskala började tydliga färger åter att skymtas i horisonten. Du var den bit av mig som saknades. Det blev så tydligt, just i det ögonblicket. På något vis är vi en. Du och jag.

En värld som har avstannat med vinterns intågande. Men ett vak som vittnar om liv...

Nu är det dags för en tid som är ny. Gamla kapitel avslutas och de blad som vänds är ännu oskrivna. Min önskan är att fylla dem med lycka, ge dem liv av sprudlande fantasier, kreativitet och glädje. Inte minst med vackra minnen som kan sparas till dess att det är tid för nästa del av historien att bli skriven. Men kanske allra mest med tacksamhet för det som finns och har funnits. För utan de små, små sakerna hade sagan kanske aldrig någonsin kunnat få ett lyckligt slut. Framåt tillsammans, efter den enda väg som finns. Rätt väg.

BLOGGPAUS

Tillbaka efter en lång bloggpaus. Åter med pennan i handen efter kanske min längsta period utan skrivande någonsin. Så många ord som fyller mitt inre, ivrigt väntandes på att lämna minnets överfulla fack för att se världens ljus. Jag har så otroligt mycket att berätta, så många vackra ögonblick att dela. Men samtidigt så många intryck att smälta. Det tar sin tid. Måste få göra det.

Tillbaka till rutiner, vardag. Det svåraste att lämna bakom sig och förtränga när man äntligen åker iväg. Det svåraste att återgå till när verkligheten åter gör sig påmind. Jag ser alla bilder framför mig. De som finns sparade både djupt inuti och de som faktiskt existerar i form av fotografier. En varm sommar har det varit. Vi har beklagat oss över att fisket inte har varit optimalt. Det har det heller inte, ur många olika aspekter. Men ändå vet jag. Att detta har varit den alla bästa fiskesommaren någonsin. Jag ser det i bilderna. På lyckan som speglas i våra ögon. På glädjen som lyser igenom. På hur svårt det har varit att försöka lämna allt bakom mig, inse att tiden går alldeles för snabbt när man njuter till fullo av varenda sekund. Dessa sekunder som är det mest värdefulla jag har.

Samma sak vartenda år. Efter hemkomsten blir känslan av att vara så bortskämd otroligt påtaglig. Jag älskar det enkla livet. Men inser någonstans att jag lever ett liv i nästan överflödig lyx. Missförstå mig inte. Det är jag oändligt tacksam över. Men det är egentligen få saker som man verkligen behöver. Just nu uppskattar jag varenda liten sak. Som känslan av rinnande, varmt vatten mot min hud. Enkelheten i att ha ett kylskåp att förvara matvaror i. Ett badrum. En tvättmaskin. En skön, nybäddad säng. Att kunna värma och laga mat. Sådana småsaker som vi ofta tar för givet. Som jag just nu uppskattar oändligt. Men som jag egentligen inte behöver. Inte för att överleva.

Att bara resa iväg nästan planlöst. Den omfamnande närheten till naturen. Det gör någonting med mig. Jag förändras. Blir kanske en bättre version av mig själv. När innebörden av lyx omformas till de mest grundläggande saker, det är då jag trivs som alla bäst. Tillåter mig att njuta till fullo. Det enkla livet, ja. Mer av det innebär mer uppskattning av livet totalt.

Jag ville bara skriva några rader. Berätta att jag finns och att det kommer mer. Inom en snar framtid. Skrivandet har absolut inte lämnat mig. Tvärt om, har jag kanske mer ord än någonsin i minnets skafferi. Det är så vackert. Det som snurrar där inne. Jag vill så gärna dela det med er. Jag hoppas att ni vill följa med på min resa.

HUSVAGNSSEMESTER 2014 - NU ÅKER VI!

Bild från förra årets husvagnssemester!

Det känns otroligt skönt att äntligen få knappra dessa ord på tangenterna - men nu åker vi! Årets verkliga höjdpunkt är kommen och snart sitter vi i bilen på väg mot nya, outforskade destinationer. Trots att jag har väntat och längtat i nästintill ett helt år, så känner jag mig närapå lite överrumplad av att dagen för avresa liksom lite plötsligt är här.
Detta år är planerna relativt enkla. Startskottet går till Finnmarksvidda, som jag hade äran att besöka även föregående år. Dock utan karta eller någon information som helst, vilket kanske inte var särskilt genomtänkt... I år är vi lite mer förberedda och jag är otroligt nyfiken på de vatten som vi kommer att besöka! Därefter kommer vi förmodligen att fiska oss neröver för att slutligen landa i... jo, just det - Sorsele! Så otroligt mycket kvar att utforska ännu, det finns ingen hejd på alla dessa vackra vattendrag!



Fokus under denna fiskesommar kommer att ligga främst på öring. Men även en  del harr också förstås. Flugaskarna är fyllda, allt är packat och det är svårt att hålla leendet tillbaka. Ja, som ett litet barn på julaftonsmorgonen. Vi får väl se hur mycket jag har möjlighet att hålla er uppdaterade då datorn snällt får stanna hemma. Men ni kan följa mina uppdateringar på Instagram om ni är nyfikna på hur vårt äventyr artar sig - @Flickslandan.

Slutligen vill jag bara önska er alla en riktigt trevlig fiskesommar!

ARTIKEL/INTERVJU MED SVENSKA DAMLANDSLAGET I FLUGFISKE

Under den period som jag har bloggat så har jag fått äran att göra ett antal intervjuer med diverse olika personligheter. Någonting som jag har insett lite så här i efterhand är hur otroligt mycket jag uppskattar den skrivformen. Ja, egentligen hela arbetssträckan, från start till stopp. Att göra research, fundera över lämpliga val av frågor (som ofta kan visa sig dyka upp lite varstans, ibland när man som minst anar det!), den spännande väntan på svaren och slutligen det kanske allra mest njutbara - att försöka pussla ihop alla lösa delar till någon form av läsbar helhet.

Visst, att skriva sådana här texter, där ärlighet och de innersta känslorna bara tycks sprudla ut i en virvlande orkan, kommer nog alltid att ligga mig allra närmast hjärtat. Men det kan jag inte rå för - att vara ute i naturen får omedvetet texter att formas inuti mitt huvud och om jag inte får utlopp för de orden så känns det som att hjärnan ska explodera vilken sekund som helst...

Inför detta nummer av +MagazineFishEco fick jag privilegiet att göra en intervju med vårt svenska damlandslag i flugfiske. Ett landslag som jag själv anser representerar den svenska flaggan som någonting mycket mer än "bara" i en tävlingsgren. Jag menar, föredömen och förebilder inom den kvinnliga delen av sportfiskegenren behövs det fortfarande fler av, och jag är glad över att Sverige valde att skicka både ett dam- och herrlandslag till EM 2014.

Är ni nyfikna på en presentation av deltagarna 
och deras tankar inför stundande EM så hittar ni artikeln i sin helhet här:
INFÖR EM 2014 - SVERIGES DAMFLUGFISKELANDSLAG

(klicka på länken eller bilden för att komma till artikeln)

Precis som jag skriver i artikeln så önskar jag er alla både en stor dos skitfiske och ett hejdundrande lycka till under Europamästerskapen i Jämtland 2014! Tack för att ni ville ställa upp på en intervju!

MIDSOMMARFIRANDE, SNÖSTORM & VACKRA ÖRINGAR I SORSELE

Direkt när arbetsdagen var slut på torsdag eftermiddag stod den nyinförskaffade husvagnen packad och redo att ta oss ut på nya äventyr. Den omisskännliga längtan efter årets första prickförsedda krigare bäddade in både kropp och själ i en virvlande dimma. Nu var vinterns långa period äntligen till ända och sommarens fiske stod precis framför oss och tycktes otåligt invänta vår framfart. Det resulterade snart i ett stopp efter vägen i vackra Vindelälven. Vattenståndet var tyvärr fortfarande väldigt högt, men platsen som har kommit att bli ett litet smultronställe sviker oss sällan och några fina harrar fick syna ytan. Kosan styrdes därefter vidare mot Sorsele för en god natts sömn.



Efter ett mycket trevligt bemötande hos Ulrik och Håkan på Fiskecentrum stod vi redo att anta nya utmaningar i form av för oss ännu ofiskade vatten. Midsommarfirandet spenderades sittande i flytring i hopp om att försöka lura några av tjärnens otroligt vackra öringar till ytan. Trots den påtagliga kylan och avsaknaden av insektsliv så gick fisket förvånansvärt bra. Sista passet för kvällen fiskades dock i snöstorm vilket sannerligen var en annorlunda och oväntad avslutning på en midsommarafton.







Under lördagen åkte vi mot Övre Juktådalen för att fortsätta vår upptäcksresa efter nya vatten. Våra redan höga förväntningar infriades med råge i en fantastiskt fin öringsjö. Regnet låg mer eller mindre över oss största delen av dagen, men en massiv kläckning hade ägt rum och vattenytan var i princip heltäckt av sländor. Fascinerade beskådade vi från land när vakfesten tog sin början innan vi lyriska av öringfeber paddlade ut med flytringarna. Matöverflödet gjorde fisken väldigt selektiv men Michael kunde snart locka en fin kilosfisk till sin fluga.







Frusna klev vi upp på land för en välbehövlig värmande paus vid elden som Oskar hade satt igång. Regnet hade avtagit något och några solstrålar lyckades leta sig igenom det tjocka molntäcket. Sporadiska vak fyllde vattenytan som blev allt blankare. Elden knastrade i bakgrunden och fiskehistorier och erfarenheter delades. Det var då som jag så tydligt fick återuppleva den där underbara känslan. Känslan av att kunna ta ett djupt andetag och insupa sådan lycka och glädje över möjligheten att få vara just precis här. Att kunna njuta av nuet i all sin prakt och bara koppla bort allt annat överflödigt. Det där andetaget som jag längtar efter allra störst under långa, kylslagna vinterdagar och som jag med säkerhet vet återkommer efter några dagar ute i skog och mark. En så stark påminnelse om varför jag älskar fisket och allt som hör till.







Andra fiskevändan fick även jag se ett flertal öringar stiga till ytan efter min fluga. Återigen kom jag på mig själv med att förundras över hur overkligt vackra de är. För att inte tala om styrkan. Riktiga kraftpaket för sin storlek och armen var redan rejält trött när dagens sista och för mig största fisk valde att kliva på. Efter en adrenalinfylld drillning fick jag så äran att beskåda dess skönhet. Ett optimalt avslut på fiskedagen. Tillbaka på land upptäckte vi frost på spötuberna och temperaturmätaren i bilen visade på någon minusgrad. Då är det skönt att kunna återvända till en husvagn som blir varm snabbt och inte behöver värmas upp med värmeljus...





Söndag och vi tackade för oss och åkte tillbaka mot Sorsele för flytringsfiske efter harr. Tröttheten smög sig sakteligen på efter en fiskehelg med många sena nätter och med en stundande arbetsvecka i bakhuvudet. Men vi gav det några timmar. Vattnet var riktigt fint och helt klart, så på många ställen kunde man urskilja bottenstrukturen nedanför. En fin harr blev dagens fångst men den lilla tid vi hann spendera där hann förmodligen inte göra fisket rättvisa.

Det tar alltid emot lite att påbörja resan hem, när lugnet precis har hunnit sprida sig i kroppen. Men vetskapen om att det blir ett kärt återseende redan till helgen gör det hela betydligt lättare. Nu är det enbart öringar i hjärnan, i drömmarna och överallt. Ibland önskar jag att man bara kunde pausa tiden och låta det vara fiskesommar för alltid! Men någonstans i bakhuvudet är jag också så väl medveten om att det är längtan efter att ta vara på varenda sekund som får mig att njuta till fullo.